Det är lätt att förstå varför Johan Theorin får benämningen deckarkung. Berättelsen om den lille pojken som försvinner och sen sandalen som plötsligt dyker upp tar så många oväntade vändlingar. Det finns så mycket som gör att intresset hålls levande. Bland annat figuren Nils Kant som figurerar lite överallt. Han som får gestalta det onda men efterhand så framgår det att han inte är ensam. Julia, den lille pojkens mamma, ges en levande och tydlig karaktär. Det är lätt att förstå att hon inte orkar och att tankarna hela tiden finns hos pojken. Att inte veta, att inte ha någon grav att gå till och att fortsätta hoppas. Upplösningen innehåller en del helt oväntade händelse. Mycket läsvärd bok.